Barn ska känna att de är viktiga

Jenny Chen som blev Loris Malaguzzipristagare 1999, arbetar på förskolan Stella Nova i Hallonbergen utanför Stockholm. Under sina elva år som förskolelärare har hon arbetat i vanlig kommunal barnomsorg och Reggio Emilia-inspirerat. Hennes roll som förskollärare har förändrats från en pedagog som tyckte hon visste det mesta till en pedagog som lyssnar mer till barnen. Tillsammans med dem och i samarbete med föräldrarna utforskar hon världen.

 - Att arbeta med Reggio Emilia-inspirationen är väldigt annorlunda än att jobba traditionellt. Men det är svårt att beskriva varför, jag skulle önska att alla kunde få uppleva skillnaden. Ett exempel är att när vi jobbade traditionellt bestämde alltid vi vuxna vilka teman vi skulle arbeta med, när barnen skulle hålla på med det, vilket material de skulle arbeta med och i vilka grupper. Vi frågade nästan aldrig vad barnen ville. Det är inga bra förutsättningar för att barnen skall känna sig respekterade och delaktiga. Barn behöver precis som vuxna känna att de kan påverka och att de är kompetenta och då måste vi vuxna bemöta dem på ett sätt som gör det möjligt. Olle kanske inte vill måla ett höstträd just klockan tio en torsdag när det är hans tur. Vi vuxna gör alldeles för ofta en massa saker med barnen utan att fråga dem. Vi kan plötsligt ta fram ett papper och utan förvarning snyta ett barn eller lyfta upp en ettåring bakifrån för att byta blöja mitt i en lek, när det är fullt möjligt att först tala om vad man vill skall hända. I Reggio Emilia har de kommit väldigt långt när det gäller att verkligen praktisera respekt och delaktighet, där har vi mycket att lära.

 - Miljön omkring barnen är väldigt viktig. Vi har allt vårt material på låga hyllor, tillgängligt för barnen. De har möjlighet att utforska och skapa när de själva har lust. De kan ta egna initiativ och är inte beroende av att vi vuxna skall ta fram material. Det stimulerar också barnen att göra meningsfulla saker tillsammans. Vi har åldersindelade grupper på vår förskola, det gör det lättare att bygga upp en miljö som passar alla barn i gruppen, en ettåring har annorlunda behov än en femåring.

Inget rättvisetänkande

I den svenska barnomsorgen finns en stark tradition av rättvisetänkande, alla barn skall ha rätt att göra samma saker lika mycket oavsett om de är intresserade eller inte.

På Jennys förskola kan flera olika temaarbeten pågå samtidigt på en avdelning och de styrs av vad barnen är intresserade av. Pedagogerna dokumenterar barnens diskussioner och de teorier som barnen skapar i projektarbetena. De använder sig av anteckningar, bandspelare, kamera och videokamera. 

Utifrån barnens teorier och frågeställningar försöker man sedan att finna nya vägar att gå vidare med arbetet. Dokumentationen synliggör inte bara för pedagogerna vad som händer i arbetet, också barnen själva blir mer medvetna om vad de gör och dokumentationen ger föräldrarna möjlighet att följa barnens arbete, att se deras förmågor och hur de utvecklas i sitt lärande och utforskande av omvärlden. När ett temaarbete avslutas sammanställer personalen det dokumenterade arbetet i en bok som föräldrarna kan studera hemma i lugn och ro. Det blir också ofta en bra utgångspunkt för gemensamma diskussioner om barnen och vad de gjort.

 - Att arbeta på det här sättet kräver ett stort mått av lyssnande. Om vi skall kunna bemöta varje barn som individ måste vi lyssna till och vara medvetna om alla barns olikheter, intressen och teorier och se dem som något värdefullt. Vi vill att det skall vara barnens intresse som styr vårt arbete och därför måste vi försöka förstå vad barnen verkligen är intresserade av. En av de absolut viktigaste tankarna i filosofin från Reggio Emilia är att viljan att se möjligheter istället för svårigheter. Förr fokuserade vi på barnens problem, nu koncentrerar vi oss mycket mer på vad barnet kan och utgår från det.

 - Världen ser så annorlunda ut nu än när jag var barn och för att förstå det måste jag lyssna till de barn jag möter. För att kunna lyssna till barnen och vara en pedagog som fungerar som barnets medforskare, krävs det att vi planerar mer och reflekterar mer över vårt arbete än när vi jobbade traditionellt. Att arbeta Reggio Emilia-inspirerat kräver mod, säger Jenny. Det är inte alltid lätt att släppa på fasta rutiner och regler och att vara flexibel. Det kräver att man verkligen tror på att barn är kompetenta, att man vågar se på sig själv och pedagogrollen utifrån och att man vågar förändras. Det kan vara både svårt och skrämmande. - Det här arbetssättet kräver av mig att jag reflekterar över min egen roll och ställer mig frågor som "Hur agerar jag tillsammans med barnen?" "Vad säger jag till dem?" "Hur påverkar jag barnen?" Det gör att min vardag som pedagog är spännande och utvecklande. Att arbeta traditionellt krävde inte lika mycket, men samtidigt var arbetet så förutsägbart.

Synen på föräldrarna

Det är inte bara synen på barnen som är annorlunda i Reggio Emilia-inspirationen jämfört med den traditionella barnomsorgen, också synen på föräldrarna är annorlunda.

 - En av de största skillnaderna mellan mitt arbete nu och förr är att föräldrarna och andra omkring barnen är så mycket mer delaktiga i förskolan nu. Tidigare bestod kontakten med föräldrarna av att vi mötte dem vid lämning och hämtning. Dessutom hade vi föräldrasamtal en gång och föräldramöte en gång per termin. De frågor vi fick förut handlade mest om hur barnen ätit och sovit och var vantarna var någonstans. Idag talar vi mer om värdegrund, pedagogik och dokumentation.

Föräldrarna är viktiga

Vår verksamhet i dag bygger till stor del på att föräldrarna är delaktiga inom många områden som dokumentationen, den pedagogiska miljön och materialet och de deltar i den pedagogiska diskussionen i olika forum. Alla våra personalmöten är öppna för föräldrarna. I hallen sitter en kalender där föräldrarna kan läsa om det som sker på förskolan och den som vill kan delta i det man är intresserad av. Föräldrarna är väldigt viktiga för vår verksamhet, de bär på mycket kunskap om barnen som är nödvändig för oss, som jag inte kan vara utan.

Föräldrarnas delaktighet är betydelsefull för min utveckling som pedagog. Ett exempel är en förälder som varit med mig när jag föreläst för andra pedagoger om hur vi arbetade med hennes pojke under en period när han behövde extra stöd. När ett barn börjar hos oss är det inte ett nytt barn vi välkomnar, utan en ny familj.