Nästan alla barn förlorar någon gång en relation som är viktig för dem. Det kan vara en nära anhörig som dör eller en mamma eller pappa som plötsligt försvinner i sam band med en skilsmässa, fosterhemsplacering eller adoption. Det kan vara kompisar som överger barnet eller ett älskat husdjur som försvinner. I samtliga fall ger händelserna upphov till sorg.
Men sorgen visar sig inte alltid genom tårar. Många föräldrar ringer till Rädda Barnens mottagning för barn i sorg och oroar sig över det. "Mitt barn gråter inte trots att hennes älskade morfar just har dött. Vad är det för fel? Undrar de, berättar Göran Gyllenswärd psykolog på mottagningen. Men det är inget fel. Barn sörjer på sitt sätt. De kan vara ute och leka, spela fotboll och cykla men de funderar, tänker och känner intensivt kring det som hänt ändå. Deras sorg är randig brukar vi säga. Den kommer och går. Det hänger samman med att deras fysiska och psykiska utveckling är så intensiv att de faktiskt inte kan ta paus i livet och ägna all sin tid åt att sörja. – Det är oerhört viktigt att vi som vuxna inte kritiserar dem för det."
Sorgen tar sig olika uttryck
När sorgen väl visar sig kan den ta sig en mängd olika uttryck. Barnet kan bli oroligt, klängigt, och det kan få svårt att sova. Det kan verka nedstämt och inåtvänt. Det kan verka nedstämt och inåtvänt. Det kan uttrycka längtan och saknad. Vissa barn som själva har varit med vid dödsfallet lider av plågsamma minnesbilder och fantasier. Andra av skuldkänslor och självförebråelser – ibland tror yngre barn att det var deras egna tankar eller handlingar som var orsaken. Det är också vanligt med koncentrationssvårigheter, ilska, irritation eller andra beteenden som drar till sig uppmärksamhet. – I sådana fall är det viktigt att vi som vuxna hjälper dem att sätta ord på sina känslor, ser sorgen bakom deras beteende och bekräftar den, säger Göran Gyllenswärd.
"Barn skräms ofta av sina gena känslor och behov i sådana här svåra situationer. De kan till exempel tänka. - Det är fel på mig som har så konstiga tankar och känslor och som inte kan koncentrera mig. Då kan det vara ovärderligt att någon talar om för dem. "Nej det är inte fel på dig. Du har gjort en allvarlig förlust. Det är naturligt att känna ilska när någon har dött." – Sedan kan barnet i vissa fall, till exempel om det slår andra barn, behöva lite hjälp med att finna andra sätt att uttrycka sig. Barn i sorg kan också regrediera; glömma sådant de lärt sig – som att gå på toaletten och klä på sig själva. Även i de fallen är det viktigt att de vuxna inte kritiserar dem, säger Göran Gyllenswärd. Gradvis kan man istället uppmuntra dem att klara av dessa saker igen."
Våga visa känslor
Spädbarnsforskningen har visat att även barn som är så små att de inte kan prata, och inte heller förstå vad döden innebär, reagerar mycket starkt på separation och förlust. Hos dem handlar det om en ordlös upplevelse, vilket gör den än svårare at hantera och bearbeta. Känslan av förlusten sätter sig ofta som ett minne i kroppen. En kvinna som har förlorat sin mor när hon var två år uttryckte det för Göran Gyllenswärd som att hon hade en känsla av tomhet i bröstet. För de flesta barn blir det första verkliga mötet med döden i samband med en far- eller morförälders bortgång.
"Då konfronteras de oftast även med förälderns sorg, säger Göran Gyllenswärd. Det kan vara skrämmande och svårt att förstå att mamma och pappa är så ledsna, att de kanske inte har samma kraft och tålamod."
Hans intryck är att många föräldrar försöker dölja sona reaktioner för att skydda barnen. Hans erfarenhet är dock att barnen mår bäst av att föräldrarna försöker beskriva vad de känner.
"Då blir det lättare för barnen att förstå. De behöver inte gå omkring och undra om det kanske är deras fel. Kanske kan öppenheten också hjälpa barnet att våga visa egna tankar och känslor."
Vad är död?
Hjälp med förklaringar och information är överhuvudtaget viktigt för små barn när någon i deras omgivning dör. Barn under fem år har en mycket diffus uppfattning om vad döden innebär och behöver få höra det om och om igen att den som har dött är borta och kommer inte tillbaka. De behöver få veta att den som är död inte andas längre, att hjärtat inte slår, att naglar och hår inte växer längre, att den döde inte tänker och känner någon smärta.
"Barn har svårt att förstå abstraktioner, säger Göran Gyllenswärd. Vissa föräldrar försöker skydda barnen genom omskrivningar som till exempel att den döde sover eller har gått bort, men konkret och ärlig information ger bättre möjlighet och hjälp att klara av förlusten. Det ökar förtroendet mellan barn och vuxen."
Samma princip gäller vid skilsmässor.
Öppen, ärlig och rak information om vad som ska hända och varför, helst förmedlad av båda föräldrarna tillsammans, skapar minst oro för barnet, skriver psykologen Atle Dyregrov i "Små barns sorg". Han lyfter också fram betydelsen av att ge barnet en känsla av trygghet för framtiden.
De behöver få veta så mycket som möjlighet om hur deras vardag kommer att se ut.
Efter dödsfall är det viktigt att barn vid sidan om förståelse och information, får försäkringar om att de kommer att vara tryggt omhändertagna även i framtiden. Förlusten skapar ofta en känsla av otrygghet. Vem ska dö härnäst? Kommer mamma och pappa också att försvinna? Kommer det finnas någon kvar som tar hand om mig?
- Då kan man till exempel säga "att jag har inte tänkt att dö på länge" dessutom kommer det alltid att finnas någon som tar hand om dig, säger Göran Gyllenswärd.
Men samtidigt som man är noga med att ge sådan betryggande information ska man inte vara rädd för att säga att det finns saker som man inte vet, påpekar han. Vad svarar man till exempel på frågan om vad som händer efter döden?
"Det finns föräldrar som väjer för sådana frågor bara för att de inte har något givet svar. Det tycker jag är synd. Många gånger frågar man ju för att man själv vill ha tillfälle att prata och fundera tillsammans med någon, inte för att man själv vill ha klara svar. Att säga "Jag vet inte vad tror du?" kan vara början på en sådan diskussion. Barn som drabbas av en förlust tidigt bär den ofta med sig under hela uppväxten. Sorgen aktualiseras under olika utvecklingsfaser, till exempel i samband med att behovet en död förälder väcks, eller i takt med att förståelsen för döden utvecklas. Det kan vara smärtsamt men det ger också upprepade möjligheter till växt och mognad – i alla fall om barnet får ett bra stöd, får känna sin sorg, och i lugn och ro får bearbeta sina upplevelser. I sorgearbetet har minnesbilderna en stor betydelse. – Därför är det viktigt att vi vuxna hjälper små barn att samla på minnen, att vi sparar kort och filmer, brev säger Göran Gyllenswärd. Barn behöver kvitton brukar vi säga, konkreta bevis för att mamma levde, på att hon tyckte om mig."
"Det är väsentligt för ett bra sorgearbete att man inte bara klipper av och glömmer. Barnet måste, samtidigt som det gradvis accepterar förlusten, finna ett sätt att ta med sig relationen vidare, att bära den förlorade personen med sig inombords som ett gott minne."
|
