Vi har i flera år pratat om att bli faddrar men varit tveksamma eftersom man inte vet om hjälpen verkligen kommer fram. Men efter att ha sett Faddergalan på tv i höstas bestämde vi oss. Efter några veckor kom brevet från plan med foto och uppgifter om vårt fadderbarn Hassini Njama, 3 1/2 år, från byn Mkongani i Kenya.
Givetvis skrev vi genast ett brev och berättade lite om oss själva och var vi bor. Redan då hade tanken fötts att vi skulle kunna träffa Hassini. Vi hade nämligen redan bokat en resa till Kenya.
På plan:s kontor lovade man att försöka få tag i personal på plats i Kenya men vi hann aldrig få något besked före vår avresa. När vi varit en vecka i Kenya fick vi ett meddelande från plan:s lokalkontor i Mombasa. Vi skulle få åka och hälsa på Hassini i hans by!
Pascal från plan kom och hämtade oss vid hotellet på morgonen och körde oss till kontoret utanför stan. Här blev Bosse och jag blev väl mottagna och bjudna på gott te medan Joseph berättade om plan:s insatser i Kwale, distriktet som Hassini bor i.
Sedan gav vi oss äntligen iväg till Hassinis by tillsammans med Mohammed och Kristin från plan. På vägen stannade vi för att titta på ett av de vattenprojekt som plan stödjer. Sedan fortsatte vi till skolan som Hassini så småningom ska gå i. Det var rektorn själv som hälsade oss välkomna och visade oss runt. Här har plan bidragit med de nya golven i salarna och flera skolbänkar. Sedan skulle barnen och lärarna önska oss välkomna på sitt sätt. Vi kände oss som kungligheter när hundratals barn sjöng och dansade bara för oss. Otroligt! Hassinis syster, lilla Fatuma, fick sitta där framme med oss och ögonen riktigt lyste på henne.
Nu var det stora ögonblicket inne – vi skulle få träffa Hassini. Lilla Fatuma fick åka med i bilen och vi körde så långt det gick och fick gå till fots sista biten.
Det var en stark känsla att komma in i byn. Där stod hela släkten – fyra generationer – på rad och väntade på oss. Mattor lades ut på marken där vi skulle sitta.
Vi erbjöds plats medan någon kom bärande på Hassini, som lite yrvaken sattes bredvid mig. Och vilken liten kille på 3 1/2 år hade inte blivit rädd om han helt plötsligt skulle sitta bredvid en okänd vit kvinna helt klädd i vitt? Han började givetvis gråta men när mamma Amina tog honom i knät så tystnade han. Vi pratade en stund med Mohammed och Kristin istället så fick han sitta och titta på oss i lugn och ro.
Under tiden blev vi bjudna på kokosmjölk, apelsiner och kassava. Vi tog fram våra presenter och Hassini föll direkt för en keps med ögon på. Han satte den genast på huvudet och hade den på sig under resten av vårt besök. Efter hand tinade han upp och snart skrattade han till och med.
Sen var det dags för mer mat tillsammans med familjen: stekt kyckling, tomat- och löksallad och givetvis den kletiga blandningen av majs och kassava. Där satt vi svenskar och åt middag med vår afrikanska familj med bara händerna. En stark upplevelse!
Efter middagen reste sig farfar för att guida oss runt ägorna. Det var inte så stort men det märktes att han var jättestolt över att visa oss allt som odlades: majs, kokosnötter och apelsiner.
Handskakningarna ville nästan inte ta slut när det var dags att ta adjö. Innan avresan fick vi också presenter: vattenmelon, kokosnötter, apelsiner, papaya och ett sängunderlägg som Amina flätat ihop.
Helt plötsligt reste sig Hassini och sprang bort mot dörren till hyddan och jag tänkte att nu får vi nog inte se honom mer. Men han skulle bara hämta sina skor för att följa oss till bilen. På vägen dit stack Hassini sin hand i min och det fick tårarna att stiga i mina ögon – där gick jag och vårt fadderbarn hand i hand mot bilen.
Kanske hade Fatuma berättat om sin biltur för honom för han ville absolut åka med, så Hassini och hans farbror hoppade in. Efter en stunds bilresa fick vi ta farväl av varandra igen. Hassini i sin keps och farbrodern traskade hemåt medan Bosse och jag åkte tillbaka till verkligheten. För det vi upplevt den där dagen i februari i Mkongani var nästan som en saga. Och jag är övertygad om att det inte var sista gången vi hälsade på Hassini i hans by.
Vill du veta mer om Plan International tryck här
