Louise skriker i två timmar

Lena och Michael har två barn, en son på fyra och en dotter på ett år Familjen bor i ett radhus i Kristianstad i Skåne. Michael är byggnadsarbetare och har fullt upp, Lena har arbetat som sekreterare i fem år men blev uppsagd precis efter det att dottern föddes.

- Det gjorde mig väldig arg och stressad när det hände, så jag och Louise fick ingen bra start, säger Lena.

Sonen som heter Martin, började sova hela nätter när han var sex månader och det var aldrig några problem att få honom att sova i egen säng. Med Louise har det varit en helt annan visa. Hon vägrar sova i egen säng, hon vill sova i sin vagn eller bredvid mamma.

- När jag fick sparken tog jag över henne till mig på nätterna. Jag mådde bra av det, säger Lena. Då var Louise en månad.

Louise nattas, oftast i vagnen, vid sjutiden. Då är hon arg, skriker och bråkar i ungefär två timmar. Sedan somnar hon och blir överlyft till sin säng som står i ett eget rum. Mellan två och tre på natten vaknar hon igen och då vill hon ha välling samt åter somna hos mamma. Eller i vagnen. Proceduren tar cirka en timme.

Vid sju väcks hon av storebror. Vanligtvis har hon ett uselt morgonhumör.
- Vi har försökt att ignorera hennes skrikande men det går ju inte hur länge som helst. Vi har gått in och ut i rummet, stått utanför och pratat med henne, suttit i rummet utan att prata, det känns som om vi har provat allt, säger Lena.

Berndt Eckersbergs kommentar:
"Att den här familjen haft det socialt jobbigt gör det inte lättare, i ett sådant här fall måste man förmodligen hjälpa föräldrarna innan man kan lära barnet nya sömnvanor.

Om en här flickan skriker ett par timmar varje kväll tyder det på att de lägger henne för tidigt, jag skulle lägga henne en kvart innan hon normalt somnar, alltså vid kvart i nio. Då bör hon vara trött och proceduren blir enklare.

Hon ska läggas i sin säng och ligga där ensam men föräldrarna överger henne inte. Flickan har förmodligen spjälsäng fortfarande så hon kommer ju inte loss. Föräldrarna går in var femte minut och talar därmed om för henne att de vet att hon har det jobbigt, men att de nu har bestämt att det ska vara så här, och det är bara för henne att acceptera.

Får de henne väl att somna ensam på kvällen bör hon ganska snart sluta att vakna på nätterna också".

Susanne, mamma till Peter 1,5 år:


- Han vaknar varannan timme.

Det är likadant varje natt. Peter, 1,5 år, vaknar vid midnatt. Klockan två. Fyra. ex.
Varje gång ska han ha en flaska välling och höra en saga. Visserligen en mycket kort saga, det är en som mamma Susanne hittat på och som är sju meningar lång.

När sagan är läst, vällingen smakad på men sällan urdrucken, somnar han om. Åtminstone vid midnatt, två och fyra. Vid sex tycker han för det mesta att det är dags att gå upp.

Susanne och Peter bor i en liten tvårumslägenhet. Hon har valt att dela sovrum med sin son för att kunna ha ett någorlunda snyggt vardagsrum utan sängar.

- Peter har vaknat så här ända sedan han föddes. Han lägger sig alltid runt halv åtta och jag ligger i hans säng tills han somnar. Sedan sover han i ett till midnatt. Att han vaknar en gång kan jag förstå och acceptera, men att gå upp varannan timme natten igenom är inte alls kul. Särskilt inte som jag inte har någon att dela det med, säger Susanne.

Peter går sedan tre månader på dagis fem timmar varje dag. Susanne hämtar honom vid två, då har han just vaknat från middagsvilan. När de promenerar hem somnar han alltid i vagnen trots att det tar mindre än tio minuter att gå.

- Han somnar jämt, både när han ska och inte ska, berättar Susanne. Det har till och med hänt att han somnat under middagen och han slocknar alltid framför TV:n, i vagnen och i bilen. Ibland också i varuvagnen när Peter och Susanne handlar.

- Jag vet att jag borde väcka honom så fort han somnar men han blir så fruktansvärt arg. Är jag ute bland folk brukar jag vänta tills vi kommer undan lite, är jag själv trött får han sova en liten stund så att jag får sitta i fred.

Berndt Eckerbergs kommentar:
"Det här barnet verkar ha sömnbrist, annars skulle han inte vara så trött på dagarna.

Det är samma sak här, han måste somna själv. Om han vuxit ur sin spjälsäng eller till och med lärt sig klättra ur den måste dock mamman vara inom synhåll, kanske sitta på en stol i dörröppningen. Så fort han springer upp lyfter hon tillbaks honom.

Om det händer en tvååring fattar han rätt snart och ligger kvar i sängen och surar, ett mindre barn kan man få hålla på med ett tag.
Det är egentligen samma sak som med det förra barnet, somnar den här pojken själv på kvällen bör nätterna bli lugnare efter hand".


Mattias, pappa till Albin sju och Johanna sex år:


- De vaknar strax före fem. Ibland vid fyra.

Albin är sju år. Hans syster Johanna sex. Lillbrorsan knappt ett.
- Man tycker ju att våra problem borde handla om minstingen. Istället är det Albin och Johanna vi inte får ordning på, säger Mattias, pappa till de tre.

Den yngste sonen, Hannes, sover som en stock från sju på kvällen till halv åtta på morgonen. Det har han gjort sedan han var fem månader, han började plötsligt sova över nattmålet och sedan har han sovit hur gott som helst.

Albin och Johanna sover också hela nätterna. De lägger sig klockan åtta och vaknar strax före fem. Ibland vid fyra. Då anser de att dagen har börjat och väcker mamma och pappa som ska laga frukost.

- Vi har försökt att hålla dem uppe på kvällen, fast det har inte spelat någon roll. Även om de somnar vid elva på kvällen vaknar de vid fem. Och sedan får vi ett elände hela dagen, de blir fruktansvärt sura och trötta.

- När de var två-tre år stördes vi inte så mycket av det här, vi trodde helt enkelt att det skulle gå över av sig självt. När vi pratar med vänner som har barn i Albins och Johannas ålder inser vi att det är våra barn som är ovanliga, de flesta ungar i den åldern sover ju rätt länge.

Berndt Eckerbergs kommentar:
"Det här är bland det svåraste man kan råka ut för. De här barnen är så pass stora att man måste prata med dem och få dem med på att ändra sina vanor.

Jag hade nyligen en sexårig patient som också vaknade väldigt tidigt. Han och jag kom överens om att han skulle ligga kvar i sängen och blunda när han vaknade. Jag ringde varje dag och frågade om han gjort som vi sagt, han gillade det väl inte direkt men det fungerade. Mamman förde bok över hans sömnvanor och innan vi började sov han i snitt 9,5 timmar och vaknade 4,54 på morgonen. Efter 14 dagar sov han 10 timmar och en minut och vaknade vid sex. Han tvingade helt enkelt sig själv till att sova längre.

Mindre barn är svåra att vänja om. Det viktigaste är att inte göra det roligt att vakna tidigt, inte gå upp och leka med ungarna vid fem på morgonen. Kan man inte hindra dem från att gå upp får de åtminstone klara sig själva.